TEXTSTRUKTURERING
|
|
TEXTSTRUKTURERING |
|
Detta material ger tips till Dig som ska skriva en omfattande text och vill ha hjälp att komma igång med skrivandet. Innehållet är indelat i tio kapitel. Här följer en sammanfattning av innehållet.
Du kan hoppa över sammanfattningen och gå direkt till innehållsförteckningen
Jag har valt att kalla kompendiet "TEXTSTRUKTURERING". Avsikten med denna sammanställning är huvudsakligen att ge dig hjälp att strukturera en text på ett korrekt sätt. Den kan även med fördel läsas då du vill ha inspiration och idéer till skrivandet.
Här finns råd och rekommendationer som är avsedda att underlätta arbetet. Här förklaras innebörden av orden huvudrubrik, mellanrubrik och decimalnumrering. Du får också tips om hur Du ska utforma rubriker så att de blir språkligt riktigt formulerade.
Det är en konst att skapa ett väl avvägt textmaterial. Det gäller att inte använda för mycket eller för lite text och att komma underfund med i vilken ordningsföljd materialet ska disponeras.
Materialet är hämtat från två kapitel ur boken "SKRIVSTRATEGI". Den är skriven av Birger Liljestrand och Mats Arwidson. Om du önskar fördjupa dig i ämnet, föreslår jag att Du läser boken (se källförteckning).
Här har Du materialet. Idéerna till hur det ska användas ska komma från dig!
Normalt har varje text ett innehåll och det uttrycks med olika medel, främst språkliga.
Innehåll och uttryck är lika viktiga; de står i växelverkan med varandra.
Det är bra att ha en helhetssyn på texten. Ett bra innehåll kanske inte når fram,
om framställningen är bristfällig.
Innehållet bestämmer man med hänsyn till
Det gäller både arten av och avgränsningen av innehållet, såväl när man ställer samman materialet som när man utformar presentationen.
För att ett meddelande skall få bästa möjliga effekt bör man tänka på följande innan man utformar sitt meddelande:
Det är oftast lättare att få tag på skriven information än muntlig.
3.2 Syften med materialinsamling
Material samlar man av olika orsaker:
Ofta är det insamlade materialet så stort att man måste sovra och rensa i det.
Det är nu som mottagar- och målanalysen är viktig: Vem ska läsa texten
och i vilket syfte?
Ibland behöver man informera om samma sak, men i olika situationer och för
olika målgrupper.
Man måste då utforma texten i två, kanske fler versioner.
När man gjort sitt urval av fakta är det dags att fastställa en preliminär plan.
Planen kan behöva justeras vid senare tillfällen.
Det överblivna stoffet spar man tills man är säker på vad som ska vara med.
Gör en disposition:
Fundera samtidigt på rubriksättningen, inte bara huvudrubriken utan framför allt
på mellanrubrikerna.
En detaljerad disposition är en god hjälp. Den kanske kräver en del
arbete men den spar också mycket arbete.
En detaljerad disposition ger god överblick av hela materialet.
4.2 Olika typer av ordningsföljd
Det finns många sätt att ordna innehållsföljden i en text:
När man återger händelser är det naturligt att göra det i tidsföljd.
Så gör man vanligen i berättelser, rapporter, intervjuer, reportage och protokoll
- givetvis även i historiska framställningar.
Det är naturligt att använda rumsföljd när man beskriver miljöer, platser, föremål,
apparater och liknande. Rumsföljden innebär att man mer eller mindre systematiskt
disponerar materialet från ett väderstreck till ett annat (miljö, plats) från vänster
till höger eller tvärtom (föremål, apparat), från yttre till inre (hus) eller tvärtom
Ibland finns det skäl att utgå från en dominerande del eller en del som väcker
speciellt intresse.
Texter som har ett resonerande och/eller analyserande innehåll arrangeras i
allmänhet bäst i en logisk ordning: orsak före följd, bakgrund före åtgärd, åtgärd
före resultat, premiss före slutsats, helhet före detalj.
En särskild typ av logisk ordningsföljd är den jämförande, kontrasterande följden.
Du kan jämföra två företeelser parvis: förr - nu, stad - land, ung - gammal,
fördelar - nackdelar, o.s.v.
När vi "associerar" följer den ena tanken/ företeelsen på den andra
utan någon i förväg uppställd princip. Den här typen av ordningsföljd hittar
man framför allt i skönlitteratur. Det kan vara svårt - men det är viktigt
- att hålla ihop ämnet, att ha en struktur, en röd tråd i texten.
Tråden kan se ut på många sätt, men den måste finnas!
4.2.6 Det mest intressanta först
Syftet med denna typ av ordningsföljd är att väcka läsarens nyfikenhet och
läslust. Metoden används ofta av journalister och i tidningar.
4.3.1 Låt huvudtanken framträda!
Bäst framträder huvudtanken om man klart utsäger den och om man
placerar den i början av texten/avsnittet/stycket.
4.3.2 Gör texten till en sammanhängande helhet.
Förutsättningarna är ett rätt urval av innehållsfaktorer och en
riktig ordningsföljd (uppdelning i enheter) så att texten hänger samman.
4.3.3 Arbeta rationellt vid allt skrivarbete:
Rubriksystemet ger överblick av både helheten och delarna,
och är till stor hjälp för såväl skribent som läsare.
Rubriksystemet ska göra texten överskådlig.
Om man listar de olika rubrikerna får man en
innehållsförteckning, alltså en sorts "stolpar" över innehållet.
Huvudrubrikens uppgift är att:
Mellanrubrikernas uppgift är att:
Mellanrubrikerna har skribenten gratis, i den mån det går att använda
de stödord han satt upp i sin plan.
En svår text behöver fler mellanrubriker!
Utforma rubriken för att få den så konkret som möjligt.
Är Du tveksam till hur rubriken ska se ut, är det bäst att vänta med formuleringen.
När man har skrivit flera rubriker - det kan gälla både huvudrubriker och mellanrubriker - bör man efteråt kontrollera om man har formulerat dem symmetriskt.
Man ska inte utan vidare växla mellan bestämd och obestämd form, mellan olika ordklasser och mellan fraser och satser.
Rubriker som står upptagna i en innehållsförteckning är lättast att kontrollera.
En efterkontroll ger ofta anledning till justeringar.
Såväl huvudrubriker som mellanrubriker kan förses med siffror i löpande följd, enligt den så kallade decimalnumreringen:
Man ska helst inte använda fler än tre decimaler.
Med informationstäthet menas mängden av fakta per textavsnitt. Vissa skrivsituationer kräver en noggrann planering av informationstätheten.
6.1 Olika grad av informationstäthet
Ju svårare ett ämne är, desto mer bör skribenten tänka på att inte späcka sin text med fakta och oupphörligt mata på med nytt, kanske ännu mer komplicerat stoff.
Det finns många möjligheter att lägga in "vilopunkter" eller "andhämtningspauser" i framställningen.
Här är några förslag:
Information som placeras utanför texten:
Placering av information utanför texten är ibland nödvändig, men innebär att läsaren måste avbryta läsningen, bläddra sig fram till bilagorna för att därefter gå tillbaka till texten.
För mycket av detta, försvårar läsningen.
Källförteckning bör alltid finnas efter texten, och den ska innehålla:
Fotnoter är upplysningar, förklaringar eller kommentarer som ofta placeras
längst ner på sidan.
Enklast är det om Du inte ger några fotnoter alls, utan bakar in uppgifterna
i texten, eller ger korta notiser inom parentes.
7.4 Innehållsförteckning och Förord
8 ATT INLEDA OCH AVSLUTA EN TEXT
Det som strängt taget inleder en text är rubriken. I början av själva texten kan skribenten förbereda läsaren på innehållet, alltså göra en sammanfattning av texten.
Det är bra att på något av dessa sätt orientera läsaren, och väcka dennes
nyfikenhet.
8.1 Olika sätt att inleda en text
Här är några förslag till inledande textstycke:
Även avslutningen är värd att tänka på. Texten kan avslutas med ett slutord eller en epilog, där skribenten gör en sista reflektion över vad som har sagts.
Skribenten kan:
Som vi alla vet kan det vara svårt att komma igång med själva textarbetet;
det tar emot att sätta sig ner för att skriva en text.
Innan man börjar skriva måste man ha en plan. Om den är noggrant gjord
(med decimalnumrering i större texter) behöver man inte börja i början av planen.
Börja, för att komma igång, med det avsnitt Du kan bäst, eller helst vill skriva
om.
Det är lättare att fortsätta med arbetet då en känsla av att ha "kommit igång"
infinner sig.
Dessa råd gäller i synnerhet för den som skriver för hand. Med ordbehandlare kan man som bekant använda andra metoder.
Låt detta manus ligga ett tag, tills det är dags för den slutgiltiga översynen. Den innebär en granskning och korrigering av följande:
Gör dessa kontroller en i taget! Du kan inte göra alla tre på samma gång!
Vid kontrollen kan det hända att man vill komplettera, ta bort eller flytta något. Istället för att på nytt skriva en stor mängd text, kanske hela sidor, kan man använda sax och klister för att klippa ut och montera textbitarna. Tidsbesparingen blir stor, men tekniken förutsätter att man kan kopiera texten efteråt.
Använd ordbehandlare...
Det slutliga arbetet är roligt om man är ute i god tid.
Det är en skön konst att skapa ett väl avvägt textmaterial!
Birger Liljestrand, Mats Arwidson
Skrivstrategi
Orstadius boktryckeri AB
Göteborg 1984
Esselte Studium Akademiförlaget